tisdag 9 december 2008

Popmusikens räddare, kapitel 48.

Andres Lokko, detta trendorakel från ens yngre dagar som, lätt uppstöttad, även idag skriver sina krönikor klagade nyligen över att popmusiken i och med valet av Barack Hussein (sic!) Obama till USA:s president skulle bli självbelåten och inåtvänd. Han hade till och med (återigen) hittat popmusikens nya frälsare, nämligen skotska kvartetten Glasvegas som ju faktiskt bara släppt ett album än så länge. Med tanke på att våra kunskaper om nyare musik nu är lite varierande så var det lika gott att göra en testlyssning (ja, IPRED, olaglig nedtakning, anhåll oss nu).

Sålunda har popmusikens senaste räddare (givetvis från Skottland, följande traditionen från Orange Juice, Aztec Camera, TJMC o.s.v.) snurrat genom högtalarna några gånger under de senaste dagarna. Och nu är väl problemet det att man hört lite för mycket musik i sina dagar för att bli sådär riktigt helfrälst på saker och ting numera. I skrivande stund kommer jag faktiskt inte ihåg några låtar (även om de kanske fastnar med fler lyssningar) men det lät ju väldigt... brittiskt... artrock... svårmodigt... och man har egentligen hört det förut ända tillbaka till The Smiths. Och härmed låter man som en grinig gammal gubbe. Men så är det. Men, som sagt, Glasvegas kan säkert växa med tiden. Eftersom de nu ska frälsa världen. Popmusikens räddare, Kapitel 49.

Inga kommentarer: