Dunkelt såsom i en spegel eller Popgiss 1998

Vi har nu alltså kommit till själva beskrivningen av Popgiss 1998 vilken får rekonstrueras med hjälp av avlägsna minnen och korta noteringar i mina timdagböcker. Nu vet ju de inblandade att det konsumeras en hel del öl på dessa tävlingar men vid den här tiden bodde jag inte i Visby och jag tror (men även här minns jag inte riktigt) att jag körde ett par gånger. Dock är 22 år en rätt lång tid och minnet är inte så bra som man tror. Eventuellt kan mina Rootmoset-vänner komma med kompletterande information när de läst detta. I min timdagbok står det i alla fall (troligen nedskrivet dagen efter) ett lakoniskt: ”Popgiss på Effes. Lag: jag, Thomas Christophersson (!), Kenneth, Kjelle. Kom tvåa.” Det är allt. Notera att jag stavat fel på min vapendragare Tomas namn och att jag inte heller uppfattat vad Kenneth och Kjelle hette i efternamn, tydligen.

Hur som haver så vandrade jag fram där mellan borden om eftermiddagen 14 februari 1998 och tittade mig omkring. Till sist fick jag se två bekanta ansikten, det vill säga i alla fall personer jag sett förut. Det var då två personer som jag hälsat på hemma hos barndomsvännen Anders tre månader tidigare. Jag gick väl fram och frågade om de var dem jag skulle tävla med och vi slog i hand och presenterade oss. Vi satt ganska centralt i rummet. Av någon anledning minns jag att jag satt med ryggen mot muren och mittemot mig satt Kenneth och snett mittemot Tomas. Varför man nu minns sådana detaljer. Kjelle kom lite senare men vi hann gott och väl presentera oss innan tävlingen drog igång. Kenneth pratade om sin 40-årsfest och Tomas om hur mycket musik man hann höra på Ericsson medan man jobbade eftersom radion stod på. ”Men på onsdagkvällar är det kört för då är det P3 Dans”. I någon slags konformistisk anda sa jag inte att jag lyssnade rätt mycket på P3 Dans. ”Pop och rock!” slog Tomas i alla fall fast som gällande musik.

Däremot minns jag inte om lilla scenen fanns vid den tiden men jag tror det. Så det kan ha varit där Sin Lag II stod. Å andra sidan minns jag att de stod i tornrummet senare. Men tävlingen drog i alla fall igång. Som jag minns det var den första låten vi hörde ”For Your Love” med Yardbirds. Andra i Rootmoset har hävdat att det var en annan låt (och jag minns nu inte vilken). Hur som helst så kom ”For Your Love” oerhört tidigt i alla fall. Jag tror även det kom någon låt med Kiss senare. Jag minns egentligen inte fasligt mycket mer av denna debut som i grunden var en seedning eller ranking av lagen. Vi kom där alltså tvåa. Kenneth och Tomas försvann ganska snabbt efter att tävlingen var över medan jag och Kjelle blev sittande kvar. Vi pratade lite om klassisk musik och sedan minns jag att vi pratade en del om 70-talets Genesis och där hade ett gemensamt intresse. Sedan kom Kjelle på att han hade en tid att passa och stack. Äldre vänner dök upp och vi gick, enligt Timdagboken, tydligen på Nunnan. Det var mitt första Popgiss.

Nästa Popgiss, 21 februari, kan jag i princip sammanfatta enbart utifrån Timdagboken: ”Effes kl 17.00. Trög start men vann till slut. Anders och Erik med flera supportade. Spelade biljard. Sen till Erik och såg Bladerunner.” Vad som troligen hände var alltså att Rootmoset skingrades snabbt och jag därefter hängde med barndomsvänner och rentav såg en film som avslutning på kvällen. Och det är väl ungefär vad jag har att säga om andra omgången.

Jag är ganska så säker på att vi inte hade träffats alls mellan andra och tredje Popgiss som ägde rum 28 mars klockan 16.30. Jag minns egentligen inga särskilda låtar. Åter hade vi hejaklack i form av äldre vänner. Vi vann hur som helst även denna gång och då vi väl började inse att det kunde lukta seger i finalen så tog vi oss tid till lite eftersnack. Vad det gick ut på minns jag inte. Eller om vi bara satt och skrattade och tyckte att vi var bra. Vi såg efteråt tydligen något band på Effes. Sedan gick till ett ställe vid namn Coctail (minns inte, dagens Bad Wolf?) och såg ett band till. Jag tycker mig minnas att jag sov hos Tomas denna kväll.

Lite mer minns jag ändå av finalen 7 april klockan 15. Just inte mycket av låtarna förutom att det tydligen var ett nummer som ingen, absolut ingen, kunde och ingen kände till namnet då det lästes upp varvid Örjan (som denna gång definitivt stod i tornrummet) kom med ett ”Öh, den här borde vi kanske inte ha haft med”. Det var även en kvinna som var framme till oss och förklarade att ”ni måste slå de hemska Gamnackarna!”. Vad hon hade emot dem förtäljer inte historien. Det var ganska hög stämning vid vårt bord och vi satt även i själva tornrummet. Att jag minns det berodde på att jag i min yvighet citerade figuren Marcellus Wallace i ”Pulp Fiction” och klämde ur mig ett ”we own the motherfucker” (han sa ”I” i filmen, dock) varvid Örjan snappade upp detta och meddelade hela auditoriet att ”Rootmoset säger att we own the motherfucker”. Det var ju en sabla tur att vi slapp äta upp detta. Jag minns faktiskt väldigt lite av själva utropandet av vår seger men det gick väl till som det brukar, d.v.s. att vi fick hämta pokalen så fort vi proklamerats som segrare och även fick frågan om vi ville anordna varefter vi fick ett antal priser. Efter det blev det ett oerhört cirkulerande där på Effes. Jag har sett bilder på oss från den kvällen. Jag har trenchcoat och ser ut som om jag håller på att ta överhand där vi hänger på varandra i något slags improviserad gruppbild och Tomas höjer knytnäven mot kameran i någon segergest. Att Radio Gotland intervjuade Tomas och Kenneth uppfattade jag överhuvudtaget inte där i vimlet. Hörde dock intervjun senare. ”Doolittle med Pixies är den bästa skiva som gjorts och det är det vi har samlats kring” fastslog Tomas. På något vis tog vi oss därefter, till fots vad jag minns, till Kenneths syster Kattis där vi hade en enkel segerfest. Jag skulle sova över hos ett par så jag blev inte oerhört långvarig. Tassade iväg till deras lägenhet och smög in till den väntande soffan. Kunde dagen därpå rapportera att vi hade vunnit. Och så började vardagen igen.

Och tack till Tobbe Grönberg för bilden.

2020-01-22: Uppdatering med kompletterande minnen från Kjelle

Som Kjelle minns det fick vi precis innan tävlingen även ett frågeformulär "för att ha något att göra" med exempelvis en fråga om vem som var äldst i Spice Girls. Vi prickade in Geri Haliwell enbart på utseende men fick nog aldrig något resultat. Kjelle är för övrigt rätt säker på att lilla scenen inte fanns vid den här tiden och att Sin Lag II stod i tornrummet och ledde det hela. Han minns även att den första låten var Iron Man eller War Pigs med Black Sabbat snarare än Yardbirds. Beror förvisso på i vilken ordning decennierna kom. En av de roligare följdfrågorna var vad Oasis-brödernas mor hette ("och svara inte Mrs Gallagher"). Tydligen var det Peggy. Kjelle tycker sig minnas att vi skrev Ruth. Därefter påminde Kjelle mig om att jag, troligen i finalen och som enda tävlande i hela Popgiss, satte frågan "Under ett tumult i ryska parlamentet hade en av deltagarna på sig en tröja med ett känt hårdrocksband, vilket då"? Jag mindes från en artikel i Time en bild på mannen med Megadeth-tröja och bandana som stod och pekade finger åt talmannen så vi klämde ju till med Daves Mustaines gäng. När Örjan läste upp att ett enda lag satte frågan for Visbys egen David Lee Roth, allas vår Patrick "Palten" Johnsson upp från sin plats och skrek "Vem fan kunde det!?". Och det blev ju en bra Rootmoset-anekdot. Tack, Kjelle, för komplettering av vårt dunkla segerår.