Mellangiss 2019

Embryot till Mellangiss: Arrangörerna CaMa och David samt en deltagare i ett av de första Brygghus-gissen 3 november 2016.

Jag vill berätta en liten musikfrågesportshistoria för er som handlar om två killar. Vi kan kalla dem David och CaMa. Det handlar på sätt och vis även om en pub som vi kan kalla Brygghuset. David och CaMa ville hålla lite giss i den annars gisstäta staden Visby och började så smått med det i november 2016. Undertecknad var där på premiären och var ett tag helt ensam i lokalen utöver personalen. Sedan kom en av mina vänner och så slet man tag i några besökare så att man till sist hade tre tvåmannalag.

Sådär höll det på ett tag där under senare delen av 2016. Sex besökare blev dock åtta, tio, tolv, 15 – 20. De tidigare gästerna var, med något undantag, inte de människor som oftast frekventerade de stora gissen (Popgiss och Mellangiss) eller ens det ganska smala gisset på crêperiet den sista torsdagen i varje månad. Efterhand började dock även kända Popgiss-profiler dyka upp på tävlingarna. Den svällde. Vid de senaste tävlingarna jag deltog i (sent februari 2019) var lagen närmare 30 (120 personer eller fler) och man fick ofta tacka nej till sent anmälda deltagare. Antalet deltagare hade nu med marginal passerat antalet deltagare i Popgiss då jag anslöt mig 1998.

För egen del må jag inte ha varit med i Popgiss från allra första början men jag kan i alla fall bestämt hävda att jag varit med i Brygghuset-gissen, eller ”Quiz med David och CaMa”, från allra första början. Rentav var jag den förste som trädde innanför dörren. Så jag har sett denna folkliga undergroundrörelse växa under de senaste dryga två åren. Och vad har det då med vad som egentligen är en rapport om Mellangiss 2019 att göra? Jo, nämligen följande:

David och CaMa, vilka, tillsammans med (de första kvinnliga arrangörerna någonsin i ett Mellangiss) Christine och Lina, fick i uppdrag att arrangera Mellangiss 2019 har genomfört ett synnerligen intressant experiment som jag tvivlar på om någon annan arrangör av varje sig Popgiss eller Mellangiss någonsin genomfört. De har, likt ett rockband som harvar på småklubbar och stadigt bygger upp en publik och sin egen förmåga som liveband, genom sitt tvååriga värdskap för en allt populärare musiktävling verkligen fått möjlighet att finslipa sina färdigheter och testa idéer. Och det är här vi så kommer över till...

Förmiddagen 9 mars i herrens år 2019. Undertecknad hade kvällen innan varit på personalfest med Försäkringskassan där för övrigt David och CaMa även stod för en musikfrågesport efter maten. Ja, så avspända var denna dynamiska duo så att de kvällen innan sitt största giss någonsin gör ett beställningsjobb åt en statlig myndighet och sedan smiter iväg till Brygghuset för lite samvaro in på småtimmarna. Nu låg undertecknad i badet och lyssnade för en gångs skull inte på en platta med Neil Young utan rentav på John Coltranes ”Giant Steps” följt av Led Zeppelins ”Houses of the Holy”. Tomas ringde och vi förklarade väl växelvis hur laddade vi var. Ja, det mesta var väl i stort sett som vanligt inför ett Popgiss eller Mellangiss.

Denna gång hade vi dock återupplivat den gamla sedvanan med att träffas hela laget innan då vi hade bokat ett bord på Brookyn vid Stora torget vid 11.30. Sagt och gjort. Det blev en promenad i det smått kylslagna Visby och så sammanstrålade vi utanför etablissemanget i fråga. Det blev lagom med en hamburgare och en Brooklyn lager medan vi drog lite gamla minnen och därefter kom in på taktikprat (”krångla inte till det!!”, ”Robban, skriv inte svaret med en gång”). Sedan var det dags att promenera till Donners Event dit vi anlände cirka 12.40 varvid vi i lugn och ro kunde inta vår plats. Till grannar hade vi fått tre glada killar från Borås som gick under namnet Knallex och bredvid dem satt veteranerna Crackers.

Tävlingen satte igång på utsatt tid och efter att Örjan sedvanligt hållit ett litet välkomsttal så presenterade sig arrangörerna, Carl-Magnus, Christine, David och Lina med varsin låt i ett tema. Jag insåg redan efter en titt i tävlingsformuläret att det alltså var ett Brygghuset-giss i stort format i och med ett antal teman kring ”Sällskapsresan” (alla hade också Suntrip-mundering på sig) där låtarna anspelade på olika delar (transportmedel, kroppsvisitering, grisfest, på stranden och så vidare). Tyngdpunkten låg på modernt och radiohits och det spelades även en del tokroliga låtar, rentav. Vi blåste en del på första rundan och låg efter den till vår oförställda fasa på en 34:e (!) plats men vi jobbade sakta upp oss och var redan efter andra rundan på 19:e plats, därefter på 17:e och preliminärt verkade vi ligga på en 14:e plats.

Då det inte myllrade av äldre nummer (dock en del) så kunde inte alltid Kenneths speciella kunskaper komma till pass men det dök ibland upp saker som Montrose (introt till ”Bad Motor Scooter” är mycket likt det till Mötley Crües ”Kickstart My Heart” men både Kenneth och Kjelle klippte numret på ett par sekunder). Kvällens roligaste överraskning var att det var Tomas, av alla, som snabbast tog Deep Purples ”Stormbringer” innan vi andra ens hunnit blinka. Det blev några stolpar ut men lika ofta stolpar in. Kjelle grämde sig nog mest av alla åt att han först på ryggmärgsreflex skrev ”Mike and the Mechanics” då låten ”Over My Shoulder” spelades varefter han började överlägga med sig själv och kom fram till att det nog var Paul Carrack solo. Annars var jag väl själv glad att åt att efter mycket värkande få fram Lasse Lönndahl och Towa Carson (”Men hon!!! Hon!!! Som sjöng med Lasse Lönndahl! Visa mig hur man går hem... inte Lill-Babs, inte Siwan... hon lever tror jag... hon!!!!!”). Blev även glad få höra Flaming Lips men Tomas var nog ännu gladare över Bikini Kills. Som vanligt blåste vi Backyard Babies (Tomas: ”Jag kan Hellacopters!”). Kjelle tog obskyra saker som Jason Mraz på intron även om vi chockade oss själva genom att blåsa ”Swastika Eyes” med självaste Primal Scream. Då och då fick vi även gissa skivomslag och ett särskilt charmigt inslag var de filmer där ganska små barn fick försöka återge kända videos som de hade sett varefter vi gick gissa (jag tror vi satte alla).

Mot slutet verkade vi alltså ligga på en 14:e plats och stämningen var just då rätt låg. ”Nej, nu lägger vi ned Rootmoset” utbrast Tomas i spontan frustration men tog tillbaka uttalandet en stund senare. Vi hade ju dock hoppats på tio-i-topp men startfältet var denna gång brutalt starkt med ett gäng nya lag från Stockholm som därtill är skolade i giss så svåra att nivån på Gotland ter sig amatörmässig. Klockan 23, medan utslagsfrågor om tredjeplatsen spelades, skingrades vi snabbare än Beatles efter sin sista turné och drog oss hemåt. Först dagen efter mottog jag från Kjelle en bild på resultatlistan som fastställde att vi kommit på en för oss ganska förnedrande 15:e plats medan Popgissvärldens egna Real Madrid, Dr Zoom, tog hem även denna match och därmed vunnit varenda Mellangiss under 10-talet. I övrigt var det tung Stockholmsdominans i toppen (Dr Zoom, Bobby Tonys och Riddarna av dålig smak, sistnämnda efter utslagsfråga) även om ett rent Gotlandslag, Bat Out of Skarphäll, kom på fjärde plats. Vi delade för övrigt vår plats med Crackers.

Allt som allt kan man konstatera en rad förändringar i Popgiss och Mellangiss under 10-talet, nu när den sista större tävlingen för decenniet är över. Jag noterade att några tidigare arrangörer mot mitten av decenniet fällde kommentaren ”Bring the Pop back to the Popgiss”. Sanningen är väl egentligen den att det aldrig fanns särskilt mycket pop att ”återföra” till tävlingen eftersom ren pop (om vi nu menar väldigt strömlinjeformad radiomusik) från början lyste med sin frånvaro i väldigt, väldigt hög grad. En av mina kvinnliga vänner brukade referera till de tidigare åren som ”gubbrockgiss” och en av mina vänner, som är väldigt duktig på bred populärmusik, hade efter deltagande 2001 svurit på att aldrig vara med igen då han upplevde att han bara satt av tiden.

Gisset skapades ju ursprungligen av och för män (ja, det var ju män) med snävare musiksmak och det kunde från början mycket väl ha blivit ”rockgiss” även om ”Pop” väl från början fick syfta på populärmusik rent generellt. Till en början var Popgiss och Mellangiss som sagt en nästan exklusivt manlig historia även om de deltagande männen sannerligen inte försökt stänga ute kvinnor. Redan 2000 stod vi själva i en radiointervju och uppmanade alla musikintresserade tjejer att komma och delta och åtminstone några fler tjejer dök upp, vad vi minns. I Mellangiss 2019 var för övrigt närmare en fjärdedel av deltagarna kvinnor vilket är en anstormning utan dess like om man jämför med de tidiga åren. Företeelser ändrar sig, kort och gott.

Kulmen på svårighetensgraden nåddes troligen med det berömda Mellangiss 2011 varefter arrangörerna året efter, just Crackers, gick efter devisen festligt, folkligt, fullsatt och lade lite mer fokus på hits även om de äldre popgissarna också kunde vara nöjda. Mellangissen blev också lite lättare därefter. Popgiss 2014 slog rekord i lättsamma radiohits medan Popgiss 2016 backade lite men ändå bibehöll fokus på lättsam musik och även en del som knappt spelats i Popgiss förut inom alla möjliga genrer. Mellangiss 2017 var också präglad av en mycket bred och förhållandevis enkel nivå som gav många poäng. Själv tyckte jag även om Popgiss 2018 där det mixades mellan rätt lättsamma saker och lite roligare material för oss äldre deltagare. Jag kan väl överlag även beskriva Mellangiss 2019 som ganska ”modernt” och med en hel del lättsamma hits, vilket jag väl delvis var beredd på även om jag också hade räknat med att arrangörernas personliga smak skulle märkas ännu mer (i alla fall de två arrangörer jag har ganska god koll på). Allt som allt dock ett mycket roligt upplägg.

Dock har det väl under tiotalet också blivit klart för Rootmoset att vi befinner oss i en ny musikalisk terräng. I giss där lättsamma radiohits har tagit en allt större plats så är en rocker som Kenneth, en indiekille som Tomas eller en elektronica-snubbe som undertecknad ute på lite tunn is. Den som kanske haft lättast att anpassa sig är vår brede grovjobbare Kjelle, en sann arbetare i herrens trädgård, som med så god entusiasm han nu kan uppamma träningslyssnar på pojkband, svenska sextiotalsband och en hel del annat som vi andra har svårare att hantera. Men vi gör så gott vi kan och lär väl komma tillbaka. Trots ett smärre deppande över att vi ramlade ur tio-i-topp så var Mellangiss 2019 allt som allt en mycket trevlig och kul historia och inte minst myllrade det av härliga människor som utgör minst halva nöjet med tävlingen och är de som gör att man trots allt inte tröttnar på något som ibland tar över ens liv lite väl mycket.