Stockholms musikquiz

Nu handlar den här bloggen huvudsakligen om Rootmoset men då jag inte räknar med att vi alla fyra lyckas synkronisera närvaro vid det giss jag ska skriva nedan så tyckte jag att detta var för intressant för att inte skriva om. Så här kommer den lilla historien om när jag, Robert, hamnade ute i stora världen, på Stockholms Musikquiz

Vi är ju ett antal ö-bor som tidigare har besökt Stockholms Musikquiz, som efter några år på Skånegatan nu hålls i Brooklyn Bar vid Debaser Strand den första torsdagen i månaden. En av våra profiler bland öns gissare, Jerker Nilsson, har här på bloggen även gjort en gästkrönika om SMQ kontra Creppy Quiz (https://rootmoset.blogspot.com/2015/05/visby-stockholm-en-quiz-jamforelse.html).

Omdömena från deltagande ö-bor har varit något varierat utifrån de samtal jag haft. ”Analt”, ”ingen hårdrock”, ”dålig ljudanläggning”, ”man slipper gubbrock”, ”mer modernt och mer svenskt” har väl varit en del av de synnerligen disparata kommentarer jag har samlat på mig då jag diskuterat tävlingen med de som varit där.

Som det nu föll sig skulle jag egentligen bara gå på en liten föreläsning på Historiska museet en fredagseftermiddag men jag noterade ju att det kvällen innan alltså var SMQ och efter lite diskuterande i Facebook-gruppen så fick jag en del förslag och plötsligt fanns det ett lag. Lämpligtvis var mina medtävlare även personer med kopplingar till åtminstone en av arrangörerna vilket inte nödvändigtvis behövde hjälpas oss. Hoppas kunde man dock alltid. Arrangörer var alltså Ulf Gerhardz (där hälften av medlemmarna består av de på Gotland inte helt obekanta Dr Zoom and the Sonic Boom) och då de har en ganska folklig inställning så hoppades jag att det skulle gynna oss.

Sagt och gjort. Om eftermiddagen den förtjusande soliga torsdagen 4 april i herrens år 2019 kom jag släntrande längs Hornstulls strand. Jag hade fått veta att man behövde köra cirka en timme innan etablissemanget öppnade så kring 16 eller något därefter kom jag fram. Mycket riktigt stod där redan ett halvdussin personer och väntade. Det var därtill enbart gamla bekanta så tiden fördrevs med småprat om nya och gamla tävlingar. En och annan tyckte även det var roligt att jag hade kommit upp, vilket uppskattades. Och längre bak i kön skymtade jag minsann min gamle gästkrönikör Jerker som hade infunnit sig även denna gång.

Jag var inte helt orolig över låtvalet men ett antal av de medtävlande förklarade att anläggning var av varierande kvalitet och jag tipsades om att sitta så nära scenen jag kunde. När stället väl öppnade så rusade jag väl inte direkt in (det hade varit oartigt) men de främre borden rök snabbt. Jag hamnade i någon alkovliknande del av restaurangen varvid jag inväntade mina lagkamrater. Eftersom en av oss hette Camilla så fick det bli lagnamnet Camillas mirakel (för er som minns åttiotalsgruppen Millas mirakel).

Menyn bestod av mycket hamburgare så det fick bli en smörgås eftersom jag redan intagit hamburgare till lunch. Utbudet av dryck var ganska bra. Lagkamraterna infann sig och medan vi pratade hann jag dock bli lite orolig över anläggningen då jag noterade att jag kände igen några av mina absoluta favoriter (det spelades mycket EBM) efter tre eller fyra minuter.

Tävlingen inleddes med att alla stod upp och sjöng för hedersknyffeln Herman Lindholm, som alltså fördrev sin födelsedag med att arrangera SMQ. Därefter drog det igång. Jag noterade att de tävlande under SMQ, till skillnad från Creppy Quiz, var väldigt tysta medan låtarna spelades vilket var en lättnad. Det faktiskt ganska lätt att känna igen det som kom. Vi klarade oss ganska bra på inledande teman om april och trummisen Hal Blaine så det kändes lite mer betryggande med en gång. Vi tog även en röd tråd om Brexit ganska lätt.

I pausen delades det ut pysselpapper så det blev snabba toalettbesök och det gällde bland annat att gissa rätt singelomslag vilket gick ganska bra även om jag inte kom ihåg vilken Smiths-låt det gällde då jag såg omslaget till ”This Charming Man”. Temat ”1994” satt som hand i handske och det blev väl lite diskussion om huruvida det var Grymlings eller Magnus Lindberg solo (det var det förra). Temat ”schlager” var lite fritt då det inte var så mycket från ESC (och lika glad var jag).

Temat med bilder på föräldrar till artister var i ärlighetens namn rätt svår och vi tappade nog en del på slutet, inte minst då det dök upp en del hip hop och annat som är vita fläckar för mig. Det hela avslutades med ett intro innan jag vandrade hemåt i natten. Två av våra tappra medlemmar stannade kvar och noterade att vi kom på en 17:e plats av totalt 26 lag. Överlag tyckte jag att vi hade ett bra och slagkraftigt lag och här handlade det nog mer om att övriga lag var bättre än om att vi var sämre, så att säga (det är en viktig distinktion i vilken tävling som helst där jag ofta känner att ”den här kvällen var jag sämre/bättre” beroende på situationen).

Sammanfattning av SMQ: Generellt mycket, mycket svårare än på Gotland. Våra quiz är vid jämförelse en picknick, särskilt då du ska sätta låttitlar. Med rätt blandning blev det dock väldigt roligt såsom i detta fall. Anläggningen är dock det stora problemet för jag är ganska säker på att vi blåste en del låtar på att vi helt enkelt inte kände igen vad vi hörde. På det hela taget var det dock trevlig och otvungen stämning på SMQ och jag återkommer gärna om jag får tillfälle. Inte minst hade jag mycket trevliga lagkamrater.