torsdag 12 september 2024

Britpopen - 1996 och 1997

 


1996 blev något av ett mellanår även om euforin från 1995 snabbt började avta för flera av de inblande. 1997 innebar ett tvärstopp för Britpopen även om den på ytan verkade triumfera mer än någonsin men samtidigt släppte Blur en medvetet svår skiva och Oasis släppte ett album som sålde enormt då men som i efterhand inte direkt jämförs med deras första och andra album.

Elastica avslutar med en konsert i Perth 6 februari 1996 ett intensivt år med totalt 102 framträdanden. På vägen har de tappat basisten Annie Holland som blivit alltmer nedgången och vid hemkomsten går även Donna Matthews alltmer ner sig i heroinmissbruk.

Oasis släpper 19 februari 1996 ”Don't Look Back in Anger” som blir deras andra singeletta. Samma kväll vinner de i kategorierna ”bästa grupp”, ”bästa album” och ”bästa video” på Brit Awards. Bröderna Gallagher är dock allmänt arroganta och otrevliga på scen. Inte minst Liam, som är där med sin nya flickvän Patsy Kensit, är svårt påverkad av en kombination av ölmärket Red Stripe och eventuellt kokain. Från scenen hyllar de dock Tony Blair, som är där för tredje året i rad. Den som dock utmärker sig mest på årets Brit Awards är Jarvis Cocker som kommer in på scenen under Michael Jacksons ”Earth Song” och simulerar en fjärt i utkanten av scenen. Han arresteras men släpps dagen därpå. Cocker får oväntat starkt stöd från den brittiska allmänheten. ”Jarvis makes me proud to be british” skriver en insändare till The Guardian. Anklagelserna mot honom läggs till sist ner.

Blur uppträder 20 februari 1996 i San Remo utan Graham Coxon (som på scen ersatts av en pappgubbe föreställande honom). Pressen skriver vid denna tid om hur gruppen är nära att upplösas.

Filmen ”Trainspotting” har premiär. Med sin skildring av heroinmissbruk och sitt soundtrack med flera Britpop-artister fångar den tidsandan bra. Vid denna tid spred sig även heroinmissbruket som en löpeld bland de aktuella artisterna.

Oasis uppträder 22 mars i Dublin och vid det tillfället söker deras frånvarande far upp dem. Det påföljande mötet blir inte bra och Liam hotar exempelvis att bryta benen på sin far. Därefter spelar Oasis under storslagna former i sin hemstad 28 – 29 april 1996 trots hot om att lokala gangsters ska kidnappa Liam. Vid denna tid myntar pressen även uttrycket ”Noelrock” om en rad band som kommer i kölvattnet av Oasis.

29 juli 1996 släpper Suede med ”Thrash” sin första nya singel på ett och ett halvt år. Trea på singellistan.

Oasis spelar 10 – 11 augusti 1996 i Knebworth Park inför totalt 250 000 besökare. ”Vi är större än Beatles!” utropar Noel i en intervju vid tillfället. 23 augusti ska Oasis spela akustiskt på Royal Festival Hall men Liam backar ur i sista stund och skyller på problem med rösten. Han ser sedan konserten med Patsy Kensit och häcklar dessutom bandet. Fyra dagar senare beslutar han i sista stund för att inte följa med då bandet ska på ännu en USA-turné och Oasis får uppträda utan honom på en konsert i Chicago innan han behagar dyka upp. Under en MTV-gala i New York sjunger Liam snuskigheter i texterna och överlag får han mycket kritik i pressen för sitt agerande under konserterna under början av september innan turnén barmhärtigt nog når sitt slut. Bröderna Gallagher reser hem var för sig men blir åter sams hemma i Storbritannien enligt välkänt recept.

Suede släpper 2 september 1996 albumet ”Coming Up”, påverkat av glamrock, som blir etta på albumlistan och lite av en återkomst för gruppen som nu framstår som reliker från en annan era.

Blur spelar 8 september 1996 i Reykjavik där Damon Albarn och Justine Frischmann tillbringat månader efter sommarens sista konserter med Blur. Paret är dock även heroinister. Gruppen har även spelat in merparten av det som ska bli albumet ”Blur” i en studio i Reykjavik.

Big Beat-gruppen Chemical Brothers släpper 30 september 1996 låten ”Setting Sun” med Noel Gallagher på sång. Då låten är ganska påverkad av Beatles ”Tomorrow Never Knows” har den ibland även fått öknamnet ”Noel Never Knows”.

Lagom då Blur avslutat inspelningen av sitt album i november 1996 börjar Elastica i London spela in nästa album men relationerna i gruppen kollapsar och då Justine Frischmann slutar komma till inspelningarna så fortsätter bandet rätt och slätt utan henne.



20 januari 1997 släpper Blur singeln ”Beetlebum”, en låt som i grunden handlar om heroin, och i diverse uttalanden vid samma tid tar Damon Albarn, som nu talar utan cockney-accent, helt avstånd från Britpopen. I samma veva tar han i flera intervjuer även avstånd från Blair och New Labour, det han i mars 1995 lovat att aldrig göra.

Blur släpper 10 februari 1997 sitt femte album, endast kallat ”Blur”, där man försökt återvända till sina rötter med mer svårsmält och mollstämd musik. Nu är det Alex James som inte är särskilt förtjust men får finna sig. Bandet talar sig i intervjuer varma för influenser från amerikanska grupper som The Pavements.

”Song 2” som Blur släpper som andra singeln från sitt nya album 7 april 1997 blir tvåa på singellistan och ger ironiskt nog gruppen ett genombrott i USA med sitt grungeaktiga sound. Samma dag gifter sig Liam Gallagher och Patsy Kensit under enkla former.

Noel Gallagher och flickvännen Meg Matthews gifter sig 6 juni 1997 i Las Vegas.

Oasis släpper 7 juli sin första singel på över ett år med ”D'You Know What I Mean” som blir etta på singellistan. Därefter följer 21 augusti 1997 skivan ”Be Here Now” som inledningsvis hyllas av kritikerna och som säljer 350 000 exemplar första dagen. I efterhand har dock skivan, med långa och svulstiga låtar som påverkats mycket av bröderna Gallaghers frossande i kokain, setts som något av en besvikelse och som slutet för Britpop när redan Blur tagit avstånd från scenen.

Tony Blair håller 30 juli 1997 sin stora segerfest med bland andra Liam Gallagher och Patsy Kensit som gäster. Händelsen ses som en början på en ny gyllene era men var egentligen slutet på den. Damon Albarn hade också fått en inbjudan men besvarat den med orden ”Dear Tony, I've become a communist. Enjoy the schmooze, comrade. Love, Damon”.

En konsert med Blur i Seoul filmas 21 oktober 1997 och även om framträdandet är acceptabelt så visar konsertfilmen med all tydlighet en Damon Albarn som ser direkt sjuk ut till följd av heroinmissbruket. Alldeles i slutet av året spricker även Albarns relation med Justine Frischmann (som behåller parets lägenhet) samtidigt som hon även sparkar Donna Matthews från Elastica efter svåra personliga slitningar. Under Blur ändlösa turnéer hade Frischmann ironiskt nog återupptagit vänskapen med Brett Anderson och rentav försökt sammanföra denne med Damon (vilket inte fungerat även om de båda var kallt artiga mot varandra av respekt för Frischmann).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar