Mellangiss 50 Shades of Popgiss Hösten 2019

Det känns onekligen lite ovant att skriva om ett Popgiss eller Mellangiss utifrån arrangörens synvinkel. Kan för all del bero på att senaste gången jag arrangerade var i herrens år 2000 och då visste jag inte vad en blogg överhuvudtaget var. Lite förvånande var det i april när Mr. Popgiss själv, Örjan Hillbom, kom och erbjöd vårt lag 50 Shades of Mos att arrangera det första höstliga Mellangisset någonsin. Vi accepterade dock på stående fot men det hade förmodligen blivit både en och två funderare till om vi inte redan från början vetat att vi hade Örjan som en trygg klippa att luta oss mot då det gällde allt kring tävlingen i form av lokal, ljudanläggning, svarshäften, tröjor, mat och dryck... ja, listan kan göras längre.

Och härmed kunde vi ju sedan ägna oss åt själva kärnuppgiften: att göra ett bra och varierat giss. Örjan hade ju roats av vårt lagnamn och kastade härmed fram själva inramningen: 50 kategorier med fem låtar vardera. Efterhand byggde vi även ut lite annat kring detta i och med följdfrågor, skivomslag, egna favoriter och en del annat. Mycket av skapande stannade väl vid lite loja diskussioner under sommaren men under augusti och första halvan av september så lade vi i en växel och fick ändå ganska friktionsfritt ihop en tävling. Typiskt nog kom förstås de mest störande inslagen på slutet, exempelvis då vi om kvällen 12 september, två dagar innan spektaklet, upptäckte att ett stort antal av de bilder vi laddat hem på något vis hade ”krympt” på vägen från nätet och till vår dator och att vi i all hast fick fixa fram nya. Men ingen tävling utan lite dramatik, tydligen. Inte ens innan, då.

Vi slapp i alla fall några större missöden därefter. Det blev några timmar på fredag kväll då vi lyssnade på anläggningen, dekorerade borden, körde igenom spellistan och bilderna och konstaterade att det mesta såg bra ut. Därefter gick vi hem men var åter på plats vid 11 på lördagen. En hastig måltid i form av samma lasagne som senare serverades deltagarna blev det vid 12.30 och sedan var det i princip dags. För övrigt hade flera tävlande redan hängt på låset då lokalen öppnade klockan 12 och det blev en hel del händer att skaka eftersom det var många bekanta på plats.

Vi började rätt så punktligt och Örjan gav den sedvanliga introduktionen. Som det nu var föll det på in lott att prata eftersom Jenny gärna vill delta i rättande, Jessica gärna kunde sköta bilder och Tomas gärna skötte spellistan. Som det nu var kom jag med lite stöd av den alltid pålitliga Jessica att hålla låda i närmare nio timmar. Tomas och jag var för övrigt även nöjda med att vi ordnat platser åt våra två andra Rootmoset-killar, Kenneth och Kjelle, i två stabila lag (Norrbocken och Needles and Pins).

Lite reflektioner om några olika grenar så. Vi började med den ganska snälla S & M med många kända låtar och följde upp med Modernt Svenskt, Tyskt och Brittiskt 60-tal. På varje blad hade vi även två frågor om skivomslag och tre frågor om diverse trivia. Blad två innehöll Sex, Gubbrock 70-tal, Girlgroups 60-tal och Multitalanger (alltså folk som normalt inte var sångare, exempelvis ett antal idrottspersoner). Dessa två första blad förflöt utan större problem.

Blad tre innehöll Synth, Grunge, 10 i Topp (det gamla svenska radioprogrammet) och Radio Latino. Som en blinkning till Popgiss 2000 hade jag själv helt avsiktligt fått med Front 242:s ”Headhunter” som var med även för 19 år sedan. Jennys Radio Latino visade sig vara kvistig för en och annan deltagare, rentav även för Dr Zoom (som de senare medgav). För övrigt blev det redan från början en hård strid i toppen och den juggernaut som heter Dr Zoom hade det en smula trögt i starten och låg ett tag rentav fyra men skulle snart omgruppera och rycka fram på nytt. En slamkypare fanns med på Tio i Topp eftersom ”Indian Reservtion” tydligen inte var en låt av Paul Revere and the Raiders utan bara av The Raiders som sparkat Paul vid det laget. En och annan tävlande påpekade även detta. På samma vis blev det lite diskussion om vem Molly Sandén varit ihop med och då hon på 10-talet varit tillsammans med både Danny Saucedo och Eric Saade fick vi ge rätt för båda.

Bland fyra innehöll Techno/Dance 90-tal, Kvinnor 10-tal, Reggae och covers. Även i reggae-kategorien fanns en slamkrypare då en låt som angavs som framförd av Lee Scratch Perry egentligen var en Junior Byles-låt. Detta kom dock fram först dagen efter tävlingen.

Bland fem innehöll Max Martin (angiven som ”producenten”), Instrumentalt, Metal och Psykedeliskt. Just ”Producenten” ställde till det lite då några tävlande missförstod frågan och trodde de skulle skriva aktuell producent fast alla låtar alltså var producerade av Max Martin. Ett misstag som även faller tillbaka lite på oss. Bland sex följde med Billboardettor, Rock 10-tal, Svenskt 80-tal och Britpop.

Vi insåg nu att vi låg någon halvtimme efter i schemat så fick rappa på lite med tempot och avverkade ganska snabbt blad sju (Amerikanskt 60-tal, Franskt, Kvinnor 00-tal och Film) och åtta (Ska, Duetter, New Wave och Skäggrock). Även här fanns en slamkrypare då den kända gamla dängan ”My Boy Lollipop” inte framfördes av Millie Small utan bara av Minnie att döma av de singelomslag som tävlande visade oss i pausen direkt efter då det även blev dags för mat i form av lasagne. Skäggrock var för övrigt bitvis svårt men David, denne giss-gigant, lyckades klämma fram ett ”kvällens bästa låt!” under två låtar på rad.

Efter maten följde 30 intron som vi rentav kunde kosta på oss att spela två gånger. Det blev så blad 10 med TV-serier, Varför kan jag det här (ett gäng lite pajiga låtar), Rock 00-tal och En engelsk stad (i detta fall Manchester). Den sista kategorier ledde till att tävlande fråga oss om det var olika städer men fick vi snabbt påpeka att en stad söktes. Blad 11 innehöll en del om producenterna Jimmy Jam och Terry Lewis, Svensktoppen, EDM (elektronisk dansmusik) samt Disco 70-tal där den oförliknelige CaMa gjorde en dansuppvisning stående på sin stol. Överlag var det en hel del sittdansande beroende på enskilda tävlandes preferenser.

Blad 12 gav ifrån sig Mello, Punk, Jazz och West Coast, blad 13 Finskt, Stock-Aitiken-Waterman, Glam och Pudel innan vi avrundade med blad 14 med pojkband och våra egna favoriter (5 x 4 låtar). De rockigare personerna i publiken blev extremt förtjusta över några av de mer okända hårdrocksgrupperna (som helt klart inte var okända för dem i alla fall). Frågan om hur många låtar Madonna haft på Hot 100 visade sig också vara en slamkrypare då svaret inte var 38 (som hon istället haft på top 10) utan 56.

överlag kom det efteråt att bli några små korrigeringar som dock inte påverkade själva toppstriden. Redan vid blad fem eller sex kunde jag skämtsamt säga till Dr Zoom att ”ordningen är återställd” då de nu låg etta och därefter ökade avståndet ned till tvåan. Dock fick Dr Zoom ändå jobba ganska hårt för att försvara sin titel som eviga Mellangissvinnare även om de till sist hade hela 11 poäng ned till tvåan, Little Gerhardz. Av 365 möjliga så tog vinnaren Dr Zoom and the Sonic Boom 304 poäng, Little Gerhardz (ett glatt gäng från Stockholm och Nynäshamn) tog 293 poäng och det rent gotländska laget The Leftövers tog 293. nedanför fanns exempelvis det för kvällen ihopkomponerade laget Crackzone, Nine Inch Snails och många andra ytterligt kompetenta lag.

Som arrangörer blev vi överväldigade, rörda och glada över den positiva respons vi fick av de deltagande under tävlingens gång och inte minst under stunden mellan de sista frågorna och slutresultatet. Flera personer som kom fram och dunkade oss på axlar och rygg sa att de haft ”det roligaste gisset någonsin” och detta tog vi ju till oss med glädje och ödmjukhet. Efter prisutdelningen var vi alla lite trötta och min röst var gnaska raspig. Vårt gäng skingrades hyggligt snabbt men även vinnarlaget försvann väldigt snabbt och diskret. Tre fjärdedelar av vårt eget gäng hamnade på Brygghusets efterfest där silvermedaljörerna med glädje brände av vinstpengarna på champagne innan de skulle ta båten hem på söndagen. Det var kort och gott en lyckad kväll.

Allt som allt kom vi, via slumpen, att hålla tiotalets sista riktigt stora giss i Visby (den ena ganska stora som nu återstår är Distgiss i november) för nästa gång det är Popgiss så har vi kommit in på 20-talet. 50 Shades of Mos är hur som helst mycket glada att ha fått avsluta decenniet på detta vis och att vi fick ge många en rolig eftermiddag.