I oktober 1997 var jag på besök hos
min gamle barndomsvän Anders i samband med en fest i hans villa en
lördagskväll. Jag hälsade på ett antal andra gäster, däribland
några av hans kollegor från LM Ericsson. Föga anade jag att det
bland dessa människor som jag av pliktskyldig artighet gav ett
snabbt handslag fanns ett par som skulle bli mina vänner och
följeslagare under 20 år framöver.
Det gick ett par månader. I december
1997 eller januari 1998 (men snarare det förstnämnda) ringde Anders
mig från jobbet. Konversationen gick ungefär som följer.
”Jo, tjena, det är Anders!”
”Tjena!”
”Du! Jag står här tre
jobbarkompisar som ska va' me' i nån' sån här musikfrågesport...
ja, Popgiss heter det. De behöver en fjärde person... nån' som kan
sån här konstig musik. Och det är ju DU, det! Vill du va' me',
eller?”
”Öh, jo...”
Min gamle vän gick (och går
fortfarande) rakt på sak. Så jag accepterade inför hans raka
fråga. Fick ett telefonnummer till en av de andra deltagande. Tomas
hette han. Jag tror vi hade ett artigt och lite stelt samtal en enda
gång innan första tävlingen som (detta mindes jag inte under några
år utan fick här konsultera min pålitliga timdagbok) ägde rum på
all hjärtans dag, 14 februari 1998.
Jag kom sålunda till tävlingen på
gamla goda Effes, ett ställe som jag för all del kände mycket väl
till eftersom jag varit en regelbunden besökare sedan ganska exakt
våren 1994. Jag anlände i hygglig tid i början av eftermiddagen
och åter utspelade sig en komisk dialog när jag mötte tjejen som
satt i kassan.
”Jo, hej, jag heter Robert och jag
ska tävla.”
”Jaha, vad heter laget då?”
”Öh... det vet jag inte.”
”Jaha, vad heter de du ska tävla med
då?”
”Öh... det var en som hette
Kristoffersson...”
(bläddrande i någon slags rulla)
”Här! Laget heter Rootmoset.”
(”vilket jävla namn” hann det fara
genom mitt huvud)
Sagt och gjort. Jag betalade och gick
in. Irrade mellan borden som stod uppställda. Jag hade ju ingen
aning om vem jag skulle tävla med överhuvudtaget. Plötsligt fick
jag dock se två killar som jag kände igen från just den där
festen i oktober 1997. Annars hade jag nog fått irra länge till
eller också fått begära efterlysning via folket på scenen (Örjan
Hillbom och SIN lag 2, vilka jag då inte heller visste något om).
Jag gick fram och presenterade mig.
Kände mig lite nervös. Det blev ju inte bättre av att de båda
männen, särskilt den yngste, förklarade att han var inne på ”pop
och rock” och att veckans värsta kväll på jobbet var när P3
dans gick (jag sa inte så mycket om att jag själv mest var inne på
dansmusik just då). Den äldre pratade lite om sin nyligen timade
40-årsdag. Den fjärde killen, Kjelle, anlände lite senare, en vana
som förblivit under åren (NB: Kjelle har aldrig missat en tävling
under de 20 år jag känt honom men han är avspänd angående
tider).
Det här var början till Rootmoset. Vi
kom ganska väl överens från början men även om vi, som många
vet, gick och vann hela rasket 1998 och sedan fick arrangera Popgiss
2000 så tog det lite tid innan Rootmoset ändå svetsades samman
till den enhet det är idag. Men då gick det istället desto
fortare. Popgiss har varit en ingång till en värld fyll av musik,
passion och vänskap. Jag tackar alla sköna människor i denna krets
för det men särskilt mina goda vänner i Rootmoset: Kennet, Kjelle
och Tomas med vilka jag nu tävlat i 20 år. Rock on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar