Heta vax vecka 19

Vi vet ju att ni har längtat så här kommer de plattor som Tomas och jag har lyssnat på i veckan. De tre första är beskrivna av Tomas och den sista av mig.

Waxahathcee – Cerulean salt

Bäst just nu, har lyssnat på den i flera veckor och den bara växer. Detta är 90-talsrock på 10-talet och andra skivan som Katie Crutchfield get ut under namnet Waxahatche, en av årets bäst, en skiva jag kommer att återvända till igen och igen.

Håkan Hellström – Det kommer aldrig att va över för mig

Har inte gått lika mycket i spin som flera andra recensenter inte hans bästa men helt ok, singeln är episkt bra.

Kurt Vile – Wakin on a pretty daze

Jag visste redan vad jag skulle tycka: ytterligare en singer/songwriter som spelar Country/ Rock, dricker för mycket och har problem med brudar men så fel jag hade! Den växer för varje lyssning, kommer att lyssna på den flera gånger till.

Savages - Silence Yourself

Tydligen hyllad som "the next big thing" i England. Arga tjejer som låter som Siouxsie & the Banshees med lite inslag av Sleater-Kinney. Men starka låtar.

Valrossen som strandade.

Har i dagarna läst ut David Crosbys självbiografi ”Long Time Gone” och det var väl allt som allt en blandad upplevelse. Boken var mycket intressant för den som vill läsa om just skandalartade historier och få inblick bakom kulisserna. Om man däremot var inställd på att få veta mycket om Byrds eller Crosby, Stills & Nash samt Crosbys musik generellt så blir man faktiskt en smula besviken. Byrds slabbar han igenom under ett kapitel och upplägget är ungefär ”Och så satt vi ihop den här gruppen och vi fick genast en stor hit och sen spelade vi in några schyssta låtar till och sen ville de inte spela in mina låtar och 1967 fick jag sparken”. På samma vis är det med CSN/CSNY som skildras rätt summariskt. Dock kan det möjligen ursäktas med att boken faktiskt handlar just om David Crosby som människa. Det blir alltså desto mer av Crosbys privatliv, hans drogande och supande, hans kvinnoaffärer och hans seglande (som får mer utrymme än hans grupper). Dock lämnar boken lite dålig smak i munnen eftersom det i grund och botten är samma skildring som alltid av en människa som bitvis betett sig som ett svin men som efter att ha varit nere på botten ställer sig frågan ”hur kunde jag…?” Crosby hanterade visserligen sitt vilda liv något så när väl men då han mot slutet av 70-talet började med rökheroin så blev hans beroende allt värre och efter flera häktningar och flykter från avgiftningskliniker satt han 1985 – 86 i fängelse. Därefter kom han åter på fötter och gifte sig rentav med den kvinna som han träffat redan 1976 och därefter dragit med i ett tioårigt beroende. De är fortfarande gifta så vitt jag vet. Tydligen ska Crosby ha skrivit en biografi som skildrar åren efter 1988 men jag vet inte vad den egentligen ska innehålla? ”Hej, jag är en rockfarbror som blir allt mer lik en valross och som numera leker med barnbarn istället för att knarka och kopulera när jag inte gör små vändor över kontinenten med mina lika åldrande kollegor Stills och Nash”. Men nu har jag i alla fall nämnt även den biografin.

Heta vax vecka 17

Bröder och systrar! Tomas och jag ger er de viktigaste albumen i vår värld just nu, två från Tomas och en från mig:

Strokes – Comedown Machine (2013)

Inte lika bra som dom 2 första men Strokes 5:e har en salig blandning av stilar och är inte helt ointressant, betyg godkänt,

Sharon van Etten – Tramp (2012)

En ny bekantskap i form av en singer songwriter från New York som är helt ok, ”Serpents” är en klar hit.

Niki & The Dove – Instinct (2012)

Tomas och jag ville en gång för alla reda ut alla de där "tjejnamn & band-grupperna" så det har blivit två veckor med Niki. Stark elektropop som nu snurrat två veckor i mina hörlurar.

Rootmoset 2.0

Två av medlemmarna i Rootmoset mottog väldigt tunga besked precis innan Mellangisset så det var väl inte direkt fråga om alltför hög stämning då vi anlände till tävlingen. Dock lyckades vi efter ett tag i alla fall tillfälligt koppla bort bekymmer eftersom Örjan och kompani hade gjort ett mycket fint Mellangiss med väldigt spännande kategorier. Det visade sig ta lite tid innan själva tävlingen började men kanske var det ett medvetet drag från arrangörerna för att trissa upp stämningen, vad vet jag? Som det nu var fick de lag som hade vunnit tidigare och även sponsorer stå vid sidan av med champagne medan övriga lag deltog i en slags inledande tävling. Men sent på eftermiddagen drog dock själva huvudtävlingen igång.

Vi kunde med viss stolthet konstatera att vi var väldigt bra på inledande kategorin ”Sex, drugs & rock’n’roll”, det var rentav vår främsta kategori under hela tävlingen. Kvällens stora stjärna var utan tvivel Kjelle, även om vi alla gjorde goda insatser. Vår innovation för i år bestod i att Kennet förde protokoll medan undertecknad – normalt i sekreterarens roll – istället fick koncentrera sig på att tänka mer. Och det fungerade bra! Kjelle visade sig ha järnkoll på udda schlagergrupper från 70-talet men vi var däremot STOLTA över att vi inte kunde Mange Makers spya till låt. Svenskt var överlag vår sämsta kategori. Syskon-kategorin var vi väl hyggliga på när vi väl hade fått kläm på den och vi kunde även ett och annat om geografi. Signaturer till TV-serier kunde vi också hyggligt väl även om vi ju grämde oss över att vi hade glömt hur signaturen till ”Perry Mason” lät. Vi förbluffade oss själva med att kunna ganska många covers men tappade lite på intron, i alla fall i förhållande till våra mest ivriga konkurrenter. Sammantaget slutade Dr Zoom på en välförtjänt förstaplats med 231 poäng, vassa Looserville USA, arrangörer av det förra mellangisset, kom tvåa med 218 poäng och på delad tredjeplats med 215 poäng kom de forna skivförsäljarna Crackers och undertecknade.

Tomas föreslog mig att detta inlägg skulle bära rubriken ”Rootmoset 2.0” och det passar väl ganska bra eftersom vi nu med råge har visat att vi har en rejäl nytändning med ideliga tredje- eller fjärdeplatser i flertalet tävlingar i deltar i, om än inte i Popgiss 2012 där vi dock gick till final. Vi är verkligen back on track efter några år i vildmarken men det är ett heltidsjobb att vara en Rootmosare, det ska gudarna veta!

Taktiksnack + heta vax vecka 13

Lite taktiksnack inför Mellangiss ska det väl bli för alla er eventuella och trogna läsare men först de plattor Tomas och jag lyssnat på vecka 13.

Tomas

Tame Impala – Lonerism

Robert jag vägrar att recensera Tame Impala kan jag inte bara tycka att dom är kassa?

Sleater Kinney – Dig me out (1997)

En skiva som jag missade när det begav sig, definitivt bäst just nu. Power Pop!

Robert

Palma Violets - 180

Den brittiska rockens räddare, kapitel 50. Men visst, det är helt OK förvaltare av det goda arvet och kom väl lagom när England hade gått in i en duktig svacka.

Grizzly Bear - Shields

Kallas ofta skäggrock men är ju orkestermusik ibland. Platta ett som snurrat på jobbet hela vecka 13.

Spiritualized - Sweet Heart, Sweet Light

Drogrockens förkämpe kämpade vidare 2012. Hypnitiskt. Platta två som snurrat på jobbet hela vecka 13.

Rustie - Glass Swords

Kan bara inte låta bli flagga för denna disco-techno som kom 2011. Hörde nyligen som pausmusik i VI I FEMMAN(!) på P4. Sug på den, alla hipsters!

Givetvis har vi snackat ihop oss lite inför helgens stora drabbning, Mellangiss 2013. Handen på hjärtat, och utan spelad ödmjukhet, så går vi in för att vinna hela skiten. Vi har i alla fall lanserat en liten innovation i vårt lag som kan chocka våra konkurrenter. Tanken var även att vi inför tävlingen skulle komma i tröjor med framsidestryck "Cool as fuck" och på baksidan "Frågor på det? Maila rootmoset@wedontgiveafuck.com" men tyvärr så var vi lite sent ute...

Tävling + heta vax vecka 11 - 12

Undertecknad envisades med att, svårt förkyld, sitta som sekreterare i en av Visbys ärevördiga herrklubbar samma kväll som det var pannkaksgiss men mina tre kompanjoner redde ut det hela fint och tog hem vår vid det här laget obligatoriska fjärdeplats samtidigt som de åter klarade NY musik mycket bra. Rootmoset håller härmed anständig Tottenham-nivå inför Mellangiss 6 april. Vi har inga stora ambitioner om att vinna men vi ska inte skämmas ut oss heller utan räknar kallt med att ligga stabilt i toppen.

Tomas och jag har även plöjt igenom en rad goda vax under veckorna 11 och 12.

Tomas:

Suede – Bloopsports

Det Dinosaur Jr gjorde 2012 har Suede gjort nu! Dom låter lika bra som dom gjorde på 90-talet, veckans bästa.

Lindi Ortega – Cigarettes and truckstops

Pop-country som är både bra och innerlig.

Robert:

Johnny Marr - The Messenger

Andres Lokko totalsågade den här i SvD men om man gillar Kaiser Chiefs så är det en jävla bra Kaiser Chiefs-platta.

AraabMuzik - For Professional Use Only

Skrillex polare släpper en platta som egentligen låter precis som den förra. Hårdpumpande disco-techno.

Rhye - Woman

Låter väldigt svart, väldigt amerikanskt, väldigt 80-tal. Och ändå är det två vitingar från Danmark(!) och Kanada.

Bowie - The Next Day

Tomas hann egentligen lyssna på den här först men jag vill minnas att vi enades om att det är klassisk Bowie, vare sig mer eller mindre. Kanske inte hans största stund men helt klart den goda artrock vi kan förvänta oss.

Phosphorescence - Muchaco

Ingen grupp jag hade så bra koll på tidigare men det är väl någon slags indie-country eller vad man ska kalla det. Växer nog vid flera lyssningar.

Popstaden Visby.

En vanlig Lördag kväll i Visby begav sig undertecknad till Hammersmith för att möta upp Kjelle och se Kristian Anttila. Vi anlände båda i god tid och kunde snabbt konstatera att det var en ung publik men vi fann snabbt bekanta ansikten i vår egen ålder. Det kanske inte var min typ av musik men det var trevlig och innerligt, konserten genomfördes med akustik gitarr med en ensam Kristian och började nästan på utsatt tid något efter 2100.

Sedan begav vi oss tillsammans med flera andra som också tog tillfället att få se så mycket musik som möjligt till Borgen, ja vi säger fortfarande så om stället, för att se dom lokala hjältarna Jivin Sister Fanny. Kjelle som såg dom för första gången var mycket nöjd och även jag tyckte dom var riktigt bra, dom kändes väldigt tight och samspelta.

Nästa band på scen, Free Fall, var helt nytt för mig. Och vilket band med medlemmar från Soundtrack och The (International) Noise Conspiracy, musik kan något förenklat beskrivas som klassisk 70-tals Rock ´n´ Roll! Jag och Kjelle var mycket nöjda, kan åter konstatera att musikscenen i Visby är mycket bra även om man alltid kan önska lite fler besökare och däribland vissa medlemmar i Rootmoset som skulle ha haft stort utbyte av banden.