Tävling + heta vax vecka 11 - 12

Undertecknad envisades med att, svårt förkyld, sitta som sekreterare i en av Visbys ärevördiga herrklubbar samma kväll som det var pannkaksgiss men mina tre kompanjoner redde ut det hela fint och tog hem vår vid det här laget obligatoriska fjärdeplats samtidigt som de åter klarade NY musik mycket bra. Rootmoset håller härmed anständig Tottenham-nivå inför Mellangiss 6 april. Vi har inga stora ambitioner om att vinna men vi ska inte skämmas ut oss heller utan räknar kallt med att ligga stabilt i toppen.

Tomas och jag har även plöjt igenom en rad goda vax under veckorna 11 och 12.

Tomas:

Suede – Bloopsports

Det Dinosaur Jr gjorde 2012 har Suede gjort nu! Dom låter lika bra som dom gjorde på 90-talet, veckans bästa.

Lindi Ortega – Cigarettes and truckstops

Pop-country som är både bra och innerlig.

Robert:

Johnny Marr - The Messenger

Andres Lokko totalsågade den här i SvD men om man gillar Kaiser Chiefs så är det en jävla bra Kaiser Chiefs-platta.

AraabMuzik - For Professional Use Only

Skrillex polare släpper en platta som egentligen låter precis som den förra. Hårdpumpande disco-techno.

Rhye - Woman

Låter väldigt svart, väldigt amerikanskt, väldigt 80-tal. Och ändå är det två vitingar från Danmark(!) och Kanada.

Bowie - The Next Day

Tomas hann egentligen lyssna på den här först men jag vill minnas att vi enades om att det är klassisk Bowie, vare sig mer eller mindre. Kanske inte hans största stund men helt klart den goda artrock vi kan förvänta oss.

Phosphorescence - Muchaco

Ingen grupp jag hade så bra koll på tidigare men det är väl någon slags indie-country eller vad man ska kalla det. Växer nog vid flera lyssningar.

Popstaden Visby.

En vanlig Lördag kväll i Visby begav sig undertecknad till Hammersmith för att möta upp Kjelle och se Kristian Anttila. Vi anlände båda i god tid och kunde snabbt konstatera att det var en ung publik men vi fann snabbt bekanta ansikten i vår egen ålder. Det kanske inte var min typ av musik men det var trevlig och innerligt, konserten genomfördes med akustik gitarr med en ensam Kristian och började nästan på utsatt tid något efter 2100.

Sedan begav vi oss tillsammans med flera andra som också tog tillfället att få se så mycket musik som möjligt till Borgen, ja vi säger fortfarande så om stället, för att se dom lokala hjältarna Jivin Sister Fanny. Kjelle som såg dom för första gången var mycket nöjd och även jag tyckte dom var riktigt bra, dom kändes väldigt tight och samspelta.

Nästa band på scen, Free Fall, var helt nytt för mig. Och vilket band med medlemmar från Soundtrack och The (International) Noise Conspiracy, musik kan något förenklat beskrivas som klassisk 70-tals Rock ´n´ Roll! Jag och Kjelle var mycket nöjda, kan åter konstatera att musikscenen i Visby är mycket bra även om man alltid kan önska lite fler besökare och däribland vissa medlemmar i Rootmoset som skulle ha haft stort utbyte av banden.

Heta vax vecka 8

Februari blev i sanning en månad under temat "från barock till bara rock" för Rootmosets del. Undertecknad lyckades rentav besöka en balettuppsättning operan för att bara ett par dagar därefter tillsammans med Tomas besöka den årliga Rockskallen. Skam till sägandes var dock förfesten nästan det roligaste inslaget på kvällen, inte minst då vi grävde ned oss i Dandy Warhols och därefter aldrig höll på att komma utanför dörren. Riddarna var nog bäst då övriga band lät lite för mycket som your average heavy metal band of the 80's.

Nedan följer så några trevliga alster som Tomas och jag har lyssnat på under vecka 8. Först två alster beskrivna av Tomas och därefter två från mig.

Nick Cave and the bad seeds - Push the sky away

Så bra som man hade förväntat! årets bästa redan nu? Hoppas inte men väl värd att lyssna på.

Sibelle Attar - Sleepyhead

Ny svensk pop. Mycket intressant och bra av debuterande Sibelle.

Matthew E White - The Big Inner

Någon slags konstig soul med inslag av modern dans. Ganska eget på sitt retroaktiga vis.

Foals - Holy Fire

Ännu ett synthrockband i stil med The Killers men med väldigt starka låtar. Låt sålunda ej lura er av det ultraskäggrockiga namnet.

Rootmoset 15 år - it´s a love story

Igår, på alla hjärtans dag, firade Rootmoset hela 15 år och vi är fortfarande ett gäng som hänger ihop. Det var alltså i herrens år 1998, på S:t Valentins dag, som undertecknad infann sig på ett mysigt men lite kylslaget Effes för att tävla med tre personer som han inte ens visste hur de såg ut. Det var ju lite ovant i början men vi klickade ändå oväntat snabbt. Och sedan dess har det rullat på. Så grattis till oss då. Längre än Beatles!

En uppgörelse med kategoriseringen av musik

När ens intresse för musik vakande var artbenämningen av musik vardagsmat. Vid besök i sin lokala skivhandel så kunde man finna Ramones musik under kategorin Pop, Rock, Hårdrock eller Punk och på fullaste allvar så försökte skivbutiksarbetande flickor och Pojkar i ens egen ålder artbestämma musik. Det kan i ett större sammanhang ses som ett försök att guida eller hjälpa tilltänkta skivköpare men så här i backspegeln så kan det bara ha haft en negativ effekt. Frågan man ställde sig var ju om man som Rocker kunde köpa Ramones musik när den stod under fliken "hårdrock"?

Det finns bara två kategorier av musik och det är bra eller dålig musik, Ramones musik ska finnas efter Q och innan S, om det är bra beror bara på åhörarens smak.

Utrycken PowerPop och Gubbrock används dock flitigt av undertecknad och hans kompanjoner som en ironisk blinkning åt artbenämningen av musik.

Har kommer vecka 6:s plattor:

The XX -Coexist

Första intrycket var "inget nytt under skivspelarlocket där inte". Vi har hört det förut med Massive, Portishead med flera men efter ett par lyssningar så lyfter skivan och blir en riktig kanon, rekommenderas.

Tompa

Heta vax vecka 5 2012 + tävling

Den här senaste veckan har det inte blivit så mycket nyare musik men det kan väl dels bero på att det inte var så mycket som föll mig på läppen samt på det faktum att gamla hjältar ska ha mitt öra ibland också.

Foxygen - We are the 21st century ambassadors of peace and love (album, 2013)

En grupp som gör pastischen till skön konst. Nästan hela det sena 60-talet seglar förbi här.

David Byrne & St Vincent - Love this giant (album, 2012)

Ja, det låter som... St Vincent med David Byrne på sång? D.v.s. fet orkester plus Talking Heads-bossen.

Villagers - Awayland (album, 2013) En sån där grupp som Andres Lokko gillar. Får nog lyssna igen.

Andy Stott - Luxury Problems (album, 2012)

En spännande technoplatta från förra året som inte hunnit poppa upp på Spotify än. Dumt.

Och så var det ju tävling 24 januari. Rootmoset var egentligen nöjda med sin insats. Tyvärr var det fler som var ännu mera nöjda så en femteplats blev det. Men skam den som ger sig. Stort tack till arrangörerna i varje fall.

Heta vax vecka 3 2013

En liten innovation är att vi från och med nu kommer att lägga ut lite uppdateringar på nya skivor som vi har funnit intressanta. Det roliga är ju även insikten om att man ett eller två år senare sitter och stirrar på sitt gamla inlägg och tänker "varför i helvete kom den här dagssländan med?" Men det är ju som sagt grejen. Här är i alla fall lite saker som jag, Robert, lyssnade in mig på under vecka 3 i herrens år 2013.

Everything Everything - Arc (album, 2013)

Dutch Uncles - Out of Touch in the Wild (album, 2013)

Det är tydligen sådär 1980 i England igen eftersom folk verkar gilla artrockiga grupper (och alltså inte 1970, för dessa grupper gör låtar om 3 - 4 minuter snarare än 23 - 24 minuter). Ovannämnda två grupper är de som brittisk press just nu lyfter fram som ledande inom denna nygamla skola. Det återstår att se om England kan komma tillbaka efter några lama år. För i det eviga växelspelet mellan UK och USA så leder det senare landet just nu med hästlängder i fråga om coola grupper (helst duos).

The Colours - Easy to Love (Ep-spår, 2012)

För att uttrycka det enkelt: jag vet inte ett skit om denna grupp. Men det är väl någon slags barockpop.

Of Monsters & Men - Little Talks (singel, 2012)

Isländsk sextett som sedan ett par år jämförts med Arcade Fire och lite framgår det väl av denna singel som fanns med på debutplattan från förra året.

Yo La Tengo - Fade (album, 2013)

Legendarisk indie-grupp släpper nytt och låter väl, öh, ungefär som vanligt.

Burial - Truant/Rought Sleeper (singel, 2012)

Dubstepens okrönte konung återvänder med en singel om totalt 25 minuter och det är fortfarande dystra ljudlanskap som är da shit.

David Bowie - Where are we now? (singel, 2013)

Ärligt talat: jag älskar ju Bowie men när jag först hörde hans balladaktiga comeback-singel så var min första tanke "inte bättre än så här efter 10 år från rampljuset?" Men Bowie är ändå Bowie och låten växer efterhand. Ok, inget mästerverk men den håller väl helt klart OK Bowie-standard.